Jag var besvärlig och min far var besvärlig och min mor hamnade alltid i kläm. Och vissa stunder kunde jag inte prata, bara skrika. Och vi skrek och skrek och nu när jag tittar tillbaka så finns det så många saker man sagt, så många saker man gjort och man bara ångrar. Ångrar, ångrar, ångrar. Jag ångrar mig riktigt mycket när jag pratade med två tonårsflickor som tåriga berättade att det önskade att deras föräldrar var på ett visst sätt. Och jag insåg att att de drömde om föräldrar som är precis som mina föräldrar. Tänk att man hade, och har, det bästa men var så dum att man inte insåg det.
Men jag inser det idag. Och vilken gåva det är att vakna upp och veta att jag har dessa människor på min sida.
Min pappa är den roligaste människan i hela världen. Min pappa är även den jag fått min röst ifrån. Vi syns och hörs men min pappa har fått mig att vara stolt över den jag är. Min pappa har lärt mig stå och tala framför rektorn, tala framför föräldrar vars söner mobbar mig, tala för mig själv och tala för andra. Min pappa och jag är så lika att vi lättare hamnar i luven på varandra än vad jag gör med min mamma. Men sanningen är den att min pappa mer än en gång sagt det till mig som jag inte ville höra men verkligen behövde höra.
Min pappa är en man som massor ser upp till. Han är omtyckt, social, rolig och pratig. Han samlar folk och bygger bryggor mellan individer. Min pappa är spindeln i nätet och har inflytande. När min pappa pratar lyssnar man.
Min mamma är inte alls lika pratig som min pappa. Hon är tystlåten och en hemmakatt. Men aldrig har jag träffat en kvinna med mer pondus, mer intigritet och mer karaktär. Min mamma kan få den gapigaste karl att tyst svassa hem med svansen mellan benen bara genom en enda blick. Min mamma har gett mig karaktär och ett annat typ av mod än min pappa. Min mamma är sådär galet genomsnäll. Hon hade satt sig på första bästa plan eller tåg om jag kallade. What the heck, min mamma hade cyklat till Stockholm, i snöstorm, om jag kallade. Min mamma gör allt för mig, det gör båda mina föräldrar. Min mamma och jag pratar i telefon minst en gång om dagen. Högt och lågt, sorg och lättsamhet, skvaller och råd.
Jag brukade skämtsamt säga att jag fick det sämsta från mina föräldrar. Pappa gapighet och mammas känslighet. Men sanningen är att jag fick det bästa av mina föräldrar. En röst och integritet. Mina föräldrar har nog stundtals känt att de misslyckades med mig men med facit i hand, wow vad de lyckades. För jag är så innerligt stolt över den jag är, och den jag är är på grund av mina föräldrar. Mina föräldrar gjorde ett jäkligt bra jobb.
Jag har alltid varit stolt över mina föräldrar. Aldrig skämts över dem såsom tonåringar gör. Jag har alltid varit stolt över dem. Och jag bär med mig massor från mina föräldrar som jag hoppas att jag kan ge mina egna framtida barn.
Mamma, Pappa - jag älskar er över allt annat.
