Little peaché

I senaste numret av  tidningen "Chic" är det en intervju med Gwyneth Paltrow där hon berättar om sin nya välsvarvade kropp. Vissa saker i intervjun fick mig att reagera. Att hon kände en press att gå ner de 20 graviditetskilona pga av filmindustrins krav kan jag förstå. Att vara skådis är ett yrke och tyvärr finns det vissa krav som ska uppfyllas. Självfallet är dessa krav rent åt skogen men faktum är att de finns.
Hon har tydligen inget emot sina nya tuttar men fettet på ryggen och baken såväl som bullmagen hatade hon. Och det riktigt obehagliga var när hon sa: "Jag vill inte se ut som en mamma som inte bryr sig om sig själv. Jag vill se bra ut, för mig själv, för mitt jobb och för min relation." Hon sa även: " jag grät av hunger!"

Vadå se ut som en mamma som inte bryr sig? Är man en icke-utseendefixerad mamma bara för att man låter sina nya kilon sakta försvinna istället för att hysteriskt bli av med dem med en personlig tränare? Och än värre, är man en bra mamma om man går runt och gråter av hunger? Är man inte då en ganska sorglig mamma? Är man inte då en mamma med fokus på helt fel saker?

Som sagt, jag köper argumentet att hon vill gå ner i vikt för sitt jobb, för tyvärr se ju industrin ut så. Men att hon vill gå ner i vikt för sin relation med sin man tycker jag är bra sorglig. Hade min karl haft åsikter om en eventuellt viktuppgång hos mig hade jag bett honom piss off. Om viktuppgången sen hade med en graviditet att göra, alltså skapandet av vårt gemensamma barn, och han fortfarande hade åsikter då hade han fått sig en rejäl käftsmäll.
För om en karl valt sin fru för hennes midjemått så tycker jag man lika gärna kan vara utan den killen.

Hon sa att hon ville se bra ut för sig själv. Det är absolut jätteviktigt! Alla måste få titta sig själv i spegeln och älska det man ser. Men om man måste gråta av hunger för att kunna stå där och gilla sin spegelbild då tycker jag man är helt fel ute för faktum är att man ska gilla sig själv med tio kg mer eller 10 kg mindre. Annars är den där spegelbildskärleken bara ett luftigt hokus-pokus.

Men boven i detta dramat är faktiskt inte Gwyneth utan fanskapet till tidning som publicerar sån här smörja. För efter Gwyneths sorgliga redovisning av sin nya kropp avrundar nöjesredaktören Caroline Nilsson med att skriva "nu är målet nått och hon glider lätt i blåsorna som designereliten slåss om att få klä henne i"

Om det är det här som krävs för att designereliten ska vilja klä mig i sina blåsor, så visar jag dem ett välmanikurerat långfinger och så klär jag mig själv istället.

Kolla min webshop här!