bra start på morgonen
Frukostsmoothie gjord på avokado, färsk ingefära, yoghurt, nypressad apelsin och citron.
Sen vi hördes sist har jag fått ett jobb, som Gatujurist. Det innebär att jag är på en verksamhet en gång i månaden och ger juridisk rådgivning. Den verksamhet jag är på heter Klaragården och vänder sig till kvinnor som lever i hemlöshet, med missbruk, som är psykiskt sköra eller bara outhärdligt ensamma och hänvisade till ett liv i samhällets periferi. Att vara gatujurist är något av det största och viktigaste jag gjort. Där låter främmande kvinnor mig får ta del av deras mest intima hemligheter och problem. De anförtror det åt mig och de låter mig försöka hjälpa. Det gör mig så innerligt ödmjuk. Det ger mig framförallt perspektiv på allt jag har, som jag lika gärna inte kunde ha. Ett liv som utsatt är oftast bara beroende på slumpen. Det kunde lika gärna vara jag som prostituerade mig för nästa fix, eller fick se mina barn forslas bort till en annan familj eller som satt så jävla rejält i skiten. Det kunde lika gärna varit jag. Jag föddes i en stabil familj, i ett stabilt område, i ett stabilt land. Jag lever nu i en stabil relation, med stabil ekonomi och stabila vanor. Men det kunde lika gärna ha kantats av övergrepp, fattigdom, utsatthet vilket i sin tur leder till de konsekvenser som samhällets utstötta lider av.
Jag begär inte att man ska tycka droger eller kriminalitet är okej. Tvärtom, det är fel och skall vara fel. Men jag tycker omgivningen kunde visa lite mer förståelse. För ingen människa vill frivilligt tigga på Stockholms tunnelbanor, sova i sin egna urin under en bro eller sälja sin kropp för det är de enda sättet man tror man kan överleva på.
Det är ren tur att det blev dom och inte. Att vi får gå på universitet, köpa kläder och äta på restauranger är inte självklart för alla. Långt ifrån. Klaragården lär mig det. Kvinnorna där öppnar mitt hjärta, mina ögon och min givmildhet. Det gör mig ytterst ödmjuk inför livet i stort och även mitt eget.
Jag begär inte att man ska tycka droger eller kriminalitet är okej. Tvärtom, det är fel och skall vara fel. Men jag tycker omgivningen kunde visa lite mer förståelse. För ingen människa vill frivilligt tigga på Stockholms tunnelbanor, sova i sin egna urin under en bro eller sälja sin kropp för det är de enda sättet man tror man kan överleva på.
Det är ren tur att det blev dom och inte. Att vi får gå på universitet, köpa kläder och äta på restauranger är inte självklart för alla. Långt ifrån. Klaragården lär mig det. Kvinnorna där öppnar mitt hjärta, mina ögon och min givmildhet. Det gör mig ytterst ödmjuk inför livet i stort och även mitt eget.
Med ny energi
jacka - escada, topp - wera, kjol - H&M, stövletter - Asos.se, väska - Mulberry
Nu är det dryga två timmar kvar tills tåget tar oss hem igen till Stockholm. Jag känner mig lite vemodig. Det har varit en sagolik helg fylld med restauranger, fik, shopping, vänner, familj och mys. Och framförallt sol! Att kunna hoppa på cykeln och flyga fram med musik i öronen var en sådan frihet. Det känns alltid lite enklare att andas här. Det kommer verkligen bli underbart den dagen vi flyttar tillbaka.
Här har jag allt. Vänner, familj, natur, bättre avstånd, bättre boende, bättre liv helt enkelt.
Åh, jag dagdrömmer om det varje dag. Det kommer bli lyckans dag när vi slår upp portarna i vårt nya hem. Men än är det ett tag kvar.
Hoppas ni, fina fina läsare, har haft en lika underbar helg!
Förberedelser
Chanel is my only alternative for tonights stylish fashion party.
Imorgon väntar tågresa och helgledigt i Malmö så jag rivstartar min ledighet med lite torsdagskul. Min vän har bjudit med mig och jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Men fashionabelt lär det bli. I förd en japansk Yakata sköter jag mina skönhetsbestyr framför sminkbordet. Nej, nu ska jag svida om och vad jag ska ha på mig är fortfarande inte klart. Nu, mot garderoben!
Frukten man skördar
Davids många och långa resor medför många tankar och känslor. Ibland saknar jag självklart min man så att det gör ont i varje fiber i kroppen. Men ibland är det med en lång utandning som jag känner lugnet. Hela hemmet för mig själv, mina regler och mina rutiner. På många sätt är det verkligen lyxigt med så mycket egentid fast man egentligen lever i ett samboförhållande. Sen får vi inte heller glömma den där tesen om att allt är grönare på andra sidan. För så är det verkligen. Det man inte har vill man har och tvärtom. Men därför försöker jag så gott jag kan njuta av den situation vi är i nu. För det kommer komma en stund i livet då vi alltid är med varandra.
Och för det ledsna dagarna så finns det ju alltid plåster på såren. Som den här underbara krämen från Biotherm som David kom hem med från Sri Lanka.
Man kanske kan ha allt ändå?
Och för det ledsna dagarna så finns det ju alltid plåster på såren. Som den här underbara krämen från Biotherm som David kom hem med från Sri Lanka.
Man kanske kan ha allt ändå?
När solen börjar lysa
skjorta - åhléns, shorts - H&M, väska - Mulberry, leopardstövletter - asos.
A loveaffair
Varenda dag har jag på något sätt saknat bloggen. Saknat att dela med mig till er av min dag händelser och tankar. Saknat att få utlopp för kreativitet och tips och självklart ta emot tips.
Men jag behövde en andpaus. En paus att tänka igenom varför jag bloggar och vad jag vill få ut för det. Jag har insett att det viktigaste är att jag bloggar för mig. Det tappade jag bort under de tre år jag bloggade. Men med förnyad kraft, ny inspiration och ett nytt sätt att se på mig själv blev begäret allt för stort. Jag ville helt enkelt tillbaka in i denna värld. Den underbara sak som bloggen faktiskt är. En viruell dagbok som jag alltid kan bära med mig. Ett sätt att minnas och sätta vackra ting på print.
Denna blogg är sannerligen en kärleksaffär. Ibland himlastormande och pirrig, ibland långrandig och uttröttande och ibland tar det helt enkelt musten ur mig. Men jag är redo för en ny kärleksaffär med denna blogg.
Men jag behövde en andpaus. En paus att tänka igenom varför jag bloggar och vad jag vill få ut för det. Jag har insett att det viktigaste är att jag bloggar för mig. Det tappade jag bort under de tre år jag bloggade. Men med förnyad kraft, ny inspiration och ett nytt sätt att se på mig själv blev begäret allt för stort. Jag ville helt enkelt tillbaka in i denna värld. Den underbara sak som bloggen faktiskt är. En viruell dagbok som jag alltid kan bära med mig. Ett sätt att minnas och sätta vackra ting på print.
Denna blogg är sannerligen en kärleksaffär. Ibland himlastormande och pirrig, ibland långrandig och uttröttande och ibland tar det helt enkelt musten ur mig. Men jag är redo för en ny kärleksaffär med denna blogg.
Leopardstövletter: asos.com
