Hektiskt tisdag
Denna förmiddag har flugit fram och fort lär väl vara dagens mantra. För mycket ska hinnas med, men mycket har även hunnits med. Det har ringts tusen viktiga samtal. Alltså merjobbet efter inbrott!! Det tycks aldrig sluta med viktiga papper, samtal, möten, foton och så vidare. En powerwalk har jag även hunnit med. Det är så roligt i vårt nya område. Massa nya gator, cafeer och butiker att lära känna. Så jag promenerade glatt gata upp och gata ned idag. Sen blev det rester från gårdagens middag. Stekt kyckling med en alldeles underbar quinoa sallad med oliver, lök, vitlök och parmesan.
Dagens fortsätter med städ, posta tradera saker och inköp till dagens middag. Men sen ska jag bara slappa. Läsa en bra bok, glo på en film eller någon rolig serie. Jag mår riktigt bra när jag känner att jag aktiverat mig under dagen. När jag inte bara har låtit timmarna gå och inte riktigt fått något gjort!
Vad är dina tisdagsplaner?
vecka 1
Jag berättade för några veckor sedan att jag skulle ha en utmaning varje vecka. Detta för att nå olika mål, mål som kan vara lika varandra eller skilda. Ett set med utmaningar som ni läsare skulle kunna göra med mig. Det gick bra och jag var envis, men så kom inbrottet och som ni förstår blev prio något helt annat. På en vecka har vi hunnit ha inbrott, skaffa ny lägenhet, flytta dit, magasinera alla våra saker och flyttstäda den gamla lägenheten. Men nu sitter jag i en underbar lägenhet mitt på i Stockholm stad med bara några minuter till vattnet. Jag har en kopp kaffe framför mig och undrar om jag kanske ändå inte borde tacka tjuven för att han gav mig en spark i baken och fick mig att agera. Jag trivdes inte där vi bodde och nu sitter jag här och bara njuter. Livets tvära kast må vara jobbiga men jag tror banne mej att det inträffade är något jag ska vara glad över.
Nu är det iallafall måndag och jag kör på igen. Utmaningen jag hade för två veckor sedan gör jag om nu. Det blir en powerwalk var dag hela veckan ut. Vad blir din utmaning? Och varför väljer du att utmana dig själv?
God morgon
Vi har haft inbrott i vår lägenhet så nu stundar en smått panikartad flytt till ny lägenhet, magasinering av möbler, träffar med polisen och dess tekniker samt många samtal till försäkringsbolaget. Det känns så himla trist!
Jag saknar verkligen att blogga men som ni förstår har jag fullt upp nu.
Uppdaterar mer om detta senare.
Ha en fin dag
Fredagstankar
Ljuvliga ögonfransar som kom på posten idag. Så himla fin box den kom i!
En av mina favvobloggar just nu (som jag bara inte kan få nog av utan går in på många gånger var dag) är Minnas Spanbloggen. Hon kör, tillsammans med sina läsare, en 21 dagars utmaning. Jag blev inspirerad. Men då jag är så otroligt otålig brukar jag köra på en veckors utmaningar. Sitter här på kvällskvisten och funderar på vad nästa veckas utmaning ska vara. (Och poängen med utmaning är ju belöningen på slutet!) Nästa veckas blir att promenera minst 30 minuter varje dag. Inte för stort, inte för litet utan precis lagom och lite av en utmaning.
Hur brukar du motivera dig? Kör du någon utmaning just nu?
Just nu slökollar jag på så ska det låta. Mannen min är i Barcelona och fotar dess soliga gator och fina människor. Hoppas han har det riktigt bra, men hoppas han kommer hem fortare än fortast ändå! När han är hemma känns det som man kan vilja ha all egentid i världen, men när han är borta vill man bara vara en igel och vara nära nära mest hela tiden. Men så är det väl alltid? Att man alltid är tvärtom. Men det finns ingen anledning att klaga. Jag vaxar, brun utan solar, packar mina traderaförsäljningar och kollar på alla dåliga realityserier som finns.
Ha en trevlig fredag mina härliga läsare. Nu ska jag kolla lite recept då min fina vän Hanna kommer imorgon för schlagerkväll deluxe. Åh, hejja hejja Saade (och lite Irland). Det blir kul imorrn!
bra start på morgonen
Frukostsmoothie gjord på avokado, färsk ingefära, yoghurt, nypressad apelsin och citron.
Sen vi hördes sist har jag fått ett jobb, som Gatujurist. Det innebär att jag är på en verksamhet en gång i månaden och ger juridisk rådgivning. Den verksamhet jag är på heter Klaragården och vänder sig till kvinnor som lever i hemlöshet, med missbruk, som är psykiskt sköra eller bara outhärdligt ensamma och hänvisade till ett liv i samhällets periferi. Att vara gatujurist är något av det största och viktigaste jag gjort. Där låter främmande kvinnor mig får ta del av deras mest intima hemligheter och problem. De anförtror det åt mig och de låter mig försöka hjälpa. Det gör mig så innerligt ödmjuk. Det ger mig framförallt perspektiv på allt jag har, som jag lika gärna inte kunde ha. Ett liv som utsatt är oftast bara beroende på slumpen. Det kunde lika gärna vara jag som prostituerade mig för nästa fix, eller fick se mina barn forslas bort till en annan familj eller som satt så jävla rejält i skiten. Det kunde lika gärna varit jag. Jag föddes i en stabil familj, i ett stabilt område, i ett stabilt land. Jag lever nu i en stabil relation, med stabil ekonomi och stabila vanor. Men det kunde lika gärna ha kantats av övergrepp, fattigdom, utsatthet vilket i sin tur leder till de konsekvenser som samhällets utstötta lider av.
Jag begär inte att man ska tycka droger eller kriminalitet är okej. Tvärtom, det är fel och skall vara fel. Men jag tycker omgivningen kunde visa lite mer förståelse. För ingen människa vill frivilligt tigga på Stockholms tunnelbanor, sova i sin egna urin under en bro eller sälja sin kropp för det är de enda sättet man tror man kan överleva på.
Det är ren tur att det blev dom och inte. Att vi får gå på universitet, köpa kläder och äta på restauranger är inte självklart för alla. Långt ifrån. Klaragården lär mig det. Kvinnorna där öppnar mitt hjärta, mina ögon och min givmildhet. Det gör mig ytterst ödmjuk inför livet i stort och även mitt eget.
Jag begär inte att man ska tycka droger eller kriminalitet är okej. Tvärtom, det är fel och skall vara fel. Men jag tycker omgivningen kunde visa lite mer förståelse. För ingen människa vill frivilligt tigga på Stockholms tunnelbanor, sova i sin egna urin under en bro eller sälja sin kropp för det är de enda sättet man tror man kan överleva på.
Det är ren tur att det blev dom och inte. Att vi får gå på universitet, köpa kläder och äta på restauranger är inte självklart för alla. Långt ifrån. Klaragården lär mig det. Kvinnorna där öppnar mitt hjärta, mina ögon och min givmildhet. Det gör mig ytterst ödmjuk inför livet i stort och även mitt eget.
Frukten man skördar
Davids många och långa resor medför många tankar och känslor. Ibland saknar jag självklart min man så att det gör ont i varje fiber i kroppen. Men ibland är det med en lång utandning som jag känner lugnet. Hela hemmet för mig själv, mina regler och mina rutiner. På många sätt är det verkligen lyxigt med så mycket egentid fast man egentligen lever i ett samboförhållande. Sen får vi inte heller glömma den där tesen om att allt är grönare på andra sidan. För så är det verkligen. Det man inte har vill man har och tvärtom. Men därför försöker jag så gott jag kan njuta av den situation vi är i nu. För det kommer komma en stund i livet då vi alltid är med varandra.
Och för det ledsna dagarna så finns det ju alltid plåster på såren. Som den här underbara krämen från Biotherm som David kom hem med från Sri Lanka.
Man kanske kan ha allt ändå?
Och för det ledsna dagarna så finns det ju alltid plåster på såren. Som den här underbara krämen från Biotherm som David kom hem med från Sri Lanka.
Man kanske kan ha allt ändå?
A loveaffair
Varenda dag har jag på något sätt saknat bloggen. Saknat att dela med mig till er av min dag händelser och tankar. Saknat att få utlopp för kreativitet och tips och självklart ta emot tips.
Men jag behövde en andpaus. En paus att tänka igenom varför jag bloggar och vad jag vill få ut för det. Jag har insett att det viktigaste är att jag bloggar för mig. Det tappade jag bort under de tre år jag bloggade. Men med förnyad kraft, ny inspiration och ett nytt sätt att se på mig själv blev begäret allt för stort. Jag ville helt enkelt tillbaka in i denna värld. Den underbara sak som bloggen faktiskt är. En viruell dagbok som jag alltid kan bära med mig. Ett sätt att minnas och sätta vackra ting på print.
Denna blogg är sannerligen en kärleksaffär. Ibland himlastormande och pirrig, ibland långrandig och uttröttande och ibland tar det helt enkelt musten ur mig. Men jag är redo för en ny kärleksaffär med denna blogg.
Men jag behövde en andpaus. En paus att tänka igenom varför jag bloggar och vad jag vill få ut för det. Jag har insett att det viktigaste är att jag bloggar för mig. Det tappade jag bort under de tre år jag bloggade. Men med förnyad kraft, ny inspiration och ett nytt sätt att se på mig själv blev begäret allt för stort. Jag ville helt enkelt tillbaka in i denna värld. Den underbara sak som bloggen faktiskt är. En viruell dagbok som jag alltid kan bära med mig. Ett sätt att minnas och sätta vackra ting på print.
Denna blogg är sannerligen en kärleksaffär. Ibland himlastormande och pirrig, ibland långrandig och uttröttande och ibland tar det helt enkelt musten ur mig. Men jag är redo för en ny kärleksaffär med denna blogg.
Leopardstövletter: asos.com
