Little peaché

att längta ihjäl sig

Vet ni? Idag kommer David äntligen hem och det ska bli alldeles underbart.
två långa veckor av att sova ensam, komma hem till ett tyst hem och äta frukost själv är nu över.
Jag har sagt det förut men det tål att sägas igen: ensamtid i ett samboskap är faktiskt en lyx. Och tack vare hans resor får vi längta efter varandra och vara kärare än någonsin.
Det är en lyx det!






Så vacker!

åh underbart ju! :)



Det som är bra med distans är att man hinner längta efter varann som tusaaaaaan!

Det är nyttigt att få längta, men ack så jobbigt.



Han ser verkligen ut som en skön typ, din David.

Gillar örhänget!! =) Kom just på att jag också har ett liknande i smyckeslådan.. det måste jag leta fram igen...

Vet du Fia, jag kom precis på att din bakrundstapet i bloggen är samma som vi köpt som fondtapet i sänkammaren fast i vitt..... lustigt! Vi tapeterade igår och nu börjar det rätta till sig fast det krävs lite till för att det ska bli mysigt.

Kram

MOR

vad hände... jag stavar som en kråka,

Kram

MOR

Åhh! Vad fin han är din karl!

bull-karin: tack! =) Han är en riktigt fining han!