1 november
Jag känner mig utanför och bortglömd.
Jag saknar att en bästis.
Den där människan som bara vill vara med just mig varje dag och som jag vill vara med varje dag.
Men en tröst för mig är iallafall hösten.
Jag älskar hösten.
Jag älskar att jag känner mig inbäddad och omhållen.
Men jag önskar att David hade varit hemma och så önskar jag att det fanns någon som var min bästis.
Gud vad hösten är mysig!
Hösten är underbar och mysig! Jag har nyss vart ute på en långpromenad med en vän och nu dricker jag te. fiiiint!
sv:Du har rätt. Det gör nog inte ondare på hösten,det kan ju lika gärna göra ont på sommaren!
Det saknar jag också ibland. Det är så himla svårt att hitta en sån person när man blir lite äldre. Men min pojkvän är ju faktiskt min bästis.
Din pappa är min bästa vän! Det har visat sig med åren att hitta en bästis är i princip omöjligt såvida man inte kännt varandra sedan "vaggan". De som sviker är ju vännerna de andra bryr man sig ju inte så mycket om, de bara kommer och går liksom. Ibland tröttnar jag och måste ta en paus, jag menar inget illa med det. Mina föräldrars generation har inte "bästisar" där umgås man och har kul - inte mer. Man blir proffs på att vara social, utan att behöva vara personlig och så är det bra med det. Förr hade släkten en mycket större betydelse, det var den man umgicks med. Släktkalasen var viktiga och fyllde en social funktion, idag tycker man bara det är jobbigt. Jag tror att alla känner sig övergivna ibland, jag gör det ibland när jag reser ensam, inte förstår språket och hoppas att jag sitter på rätt tåg. Men jag vet att jag klarara det annars skulle jag aldrig utsätta mig för det. Du klarar det också! Varje sekund och varje andetag finns du hos mig, jag älskade dig innan du ens var född.
Kram
MOR
Kan inte David va din bästis?
min sambo är den mest underbara bästisen jag har haft. men samtidigt förstår jag vad du menar att ha en vän som man verkligen älskar, saknar också det och det gör så ont.
L: du har nog rätt. En partner blir ens bästis!
kram
mamma: jag blir alldeles gråtig! det är så fint skrivet!
kram
ina: jo det blir väl så att ens partner är ens bästis. men ibland saknar man den där tjejen som man hänger i armkrok med och viskar och fnittrar!
