Little peaché

Man skulle kunna säga att både jag och David är rookies på det här med relationer och samboende. Vad är rätt och vad är fel? Varken han eller jag har facit i våra händer, precis som vi aldrig någonsin kommer ha detta efterlängtade facit.
Jag kan tycka det känns olidligt att gå runt och våndas om vi är normala, om det normalt att känna såhär, om det är normalt att reagera såhär. Vad är normalt?
Det finns kanske inte något som är normalt men jag gissar på att det iallafall finns en norm. Men i min jakt efter att hitta normen har jag börjat jämföra mig så mycket med andra tjejer, jämföra vårt förhållande med andra förhållande och jämföra David med andras pojkvänner att jag helt glömt bort våran norm.
Jag har glömt bort vad som faktiskt känns bra, vad som faktiskt är en ingrediens i denna relation som både jag och David vill ha. Jag glömde bort vårt någorlunda korrekta svarsmall som vi jobbat ihop under vår tid som par.

Så efter noga övervägande, beslutade jag mig igår för att aldrig mer jämföra mig med andra och att aldrig mer försöka hitta det normala eller normen. jag ska aldrig mer fråga en tjejkompis hur ofta hon och henne kille gör ditten eller datten för med största sannolikhet kommer jag bara må sämre för att jag och David inte gör ditten eller datten lika ofta eller lika lite.

Trots att man är med sig själv varje sekund hela livet är det ändå ens egen intuition och ens egen känsla som kan vara svårast att lita på. Man måste våga lita på sig själv. Måste leva medvetet. Och vad det är att leva medvetet kan jag återkomma till en annan dag.