Jag har aldrig kallat mig bäst
Igår spenderade jag timmar med att gråta och prata med David. Igår var jag så otroligt ledsen över "att jag aldrig någonsin blir perfekt". Förstår ni, jag gråter över att jag inte är perfekt trots att jag vet att ingen är perfekt.
Varje dag säger jag till andra att ingen är perfekt, jag får själv höra komplimanger men trots det kan jag aldrig bli nöjd. Jag känner mig som en stot fet medelmåtta som aldrig kan göra något bra. Mina betyg är halvdanna, jag är jäkligt ensam här i Sthlm, jag är inte lika smal som förr, min lägenhet är aldrig riktigt ordentligt städad, jag har dåligt samvete för att jag äter för fel och tränar för lite.
Jag har så många gånger läst om duktiga flicka syndromet och tackat mig själv för att jag stod emot. Ha! Vilket skämt. Hela jag är duktiga-flickan-syndromet personfierad. Och resultatet blir att jag hela tiden känner mig dålig, otillräcklig och ful.
Jag kan inte åstadkomma något för jag är bara en medelmåtta...
Hur slutar man känna så? Hur sparkar man sin duktiga flicka långt åt skogen?
Fan, såna där kanslor kan ta knäcken på en!
En bamsekram från en som tycker du är grym oavsett du postar smashing bilder på dig själv eller itne!
Känner inte alla så?
Det är liksom helt ok att inte veta vart man har sig själv, det är helt ok att inte känna sig själv.
Jag har kommit på det.
Sluta söka efter sig själv.
Vi är duktiga vi människor på att vilja vara bra inför andra.
Men så är det bara.
Inget mer med det.
Jag vet inte hur man blir av med sånt, men det jag vet är att du inte är ensam. Och vet du? Det kändes nästan skönt att du skrev om det, för då känner inte jag mig så ensam heller. Kram.
Vet du, mitt tips för att bli av med dessa komplex (som jag själv tillämpat sen jag var tretton ungefär) är att göra sig själv till sitt ideal.
Varför gråta sig igenom livet för att man inte ser ut som Monica Bellucci eller Natalie Portman, när det i slutändan bara är så att de har ett ANNAT utseende. De har inte ditt utseende, och ditt utseende är det bästa du kan uppnå. Och för en själv ska det vara det ultimata.
Mitt ideal är att se ut som mitt bästa jag. Jag kommer aldrig vara 1.78, ha en rak näsa och höga kindben, och det är inte jag som sagt att det ska vara ett ideal heller, så varför leva efter det?
Du, på en bra dag, det är det som är perfekt. För dig. Varför jämföra sig med någon som är någon annan? Släng ut dessa konstruerade ideal som inte passar in ut genom fönstret!
För mig fungerar detta kan jag säga :)
Jag hatar att känna att jag behöver vara den duktiga flickan och hade ett likadant meltdown igår. Ibland är det tur att pojkar är så förstående även om dom inte har den blekaste aning, visst?
Other than that så tänkte jag liva upp ditt liv med en utmaning om du känner för det. Mest för att jag drömde om dig inatt och det var väldigt överraskande, för mig. :) Så här har du. Enjoy!
http://ljugformig.blogg.se/?tmp=03123933
Underbart skrivet Jenny N! Skall kopiera detta och ha som en liten minneslapp i min kalender, om det går för sig??
Det går ju inte att kommentera nästan något mer eftersom alla skrivit så bra.
Jag tänker på dig och önskar att allt blir bra för dig.
Kram ifrån mig Susanne
Jag vet inte...
Det är lätt att dra på sig en fin klänning, svårare att städa sitt inre från saker som äter upp en. Jag känner igen det du skriver men är långt från en lösning själv. Har bara tagit fram moppen än så länge, själva städandet är på g. Ska bli skönt men jobbigt.
Och det är din blogg, du gör som du vill. Men det vet du ju redan :).
kram
Jag tycker det har skrivits väldigt bra saker redan. Man tänker alltid så dåligt om sig själv för man är ju van vid ens egna kläder, hår, kinder.. men ibland kommer det fram nån som säger "du har alltid så fina färger på dig" eller "jag brukar titta på ditt hår i smyg" och då inser man hur dum man är som nedvärderar sig själv. Jag har vissa dagar då jag tycker mina bristningar är för jäkla pinsamma och bara vill ligga under täcker hela dagen. Då säger min pojkvän att han inte fattar vad jag tutar i mig och att mina bristningar varken är fula eller äckliga, de är bara "Sofia". Det säger alltså han helt objektivt eftersom han inte funderar så mycket på kroppsdelar hit och dit och det tycker jag är nåt man ska komma ihåg. Du ska inte betygsätta dig själv utan du är Frida, helt enkelt! Och om du blir ensam igen vill jag jättegärna ta en till fika! Kram!
Jag tror att det ät en bra grej att peppa peppa peppa de dagar man känner sig lite positiv inuti! Vi kan ta en fika närsomhelst här i stora & ibland ensamma stockholm!
Jag tror att det ät en bra grej att peppa peppa peppa de dagar man känner sig lite positiv inuti! Vi kan ta en fika närsomhelst här i stora & ibland ensamma stockholm!
Jag tror att det ät en bra grej att peppa peppa peppa de dagar man känner sig lite positiv inuti! Vi kan ta en fika närsomhelst här i stora & ibland ensamma stockholm!
Ingen må bara perfekt, men du är en helt underbar person och det ska du vara stolt över även om din lägenhet kanske inte alltid är 100% ren och nystädad men vad gör de?! "Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete" eller hur? Jag och säkert många andra med mig tycker att du ska sträcka lite extra på dig för du är en fantastisk person! Kramar
Jenny: Det var himla fint sagt! Tack för så underbara ord och sån visdom!
Åh vad jag tycker om detta inlägg och det som kommer efter också! Jag har varit så gråtig av mig på sistone för att jag just har fått för mig att jag inte är tillräckligt bra någonstans i mitt liv - i skolan, med pojkvännen, med extrajobbet osv. Helt dumt! Min pojkvän kramar om mig och försöker få mig att förstå att jag är ju jättebra som jag är. Men själv försöker jag sträva efter mer. Som du skriver i nästa inlägg: jag ser också bara det som jag inte hann med eller misslyckades med, istället för att se allt som jag faktiskt gjorde.
Men jag fastnar alltid i konstaterandet av vad som jag gör fel, dvs hur jag tänker fel. Men sen är det jekla svårt att ändra om de där tankevanorna som man har. Det behövs rensning i hjärnvrårna.
God natt!
Varför fokuserar svenskar på det som är dåligt istället för det som är bra?
Love you
Kram
MOR
Varför fokuserar svenskar alltid på det som är dåligt istället för det som är bra?
Love you
Kram
MOR
JAg önskar så att jag hade ett bra råd, något konkret, men det har jag inte. Det är så svårt. Liten tröst är att man inte är så ensam i den känslan som man ofta tror ("alla andra är ju så glada/smala/smarta..."). Varma kramar!
så vanligt och så svårt att råda bot på. jag kan bara önska dig lycka till. och hoppas att du snart kan låt dig vara dig själv här på bloggen och överallt! du är en fantastisk människa och det får man inte glömma att man är! kram!
Sofia: Tack! Och helt rätt! Du är du och det är så himla fint och bra!
Kram
Rough days come and rough days go... Jag är också en f.d. Duktig Flicka men får gott om återfall om man säger så, fast det går åt rätt håll. Har du tid och lust att ta en fika (eller nåt) nån dag så är det bara att pipa till, jag finns (nästan) på replängds avstånd:)
vet du vad. för mig är DU en förebild. för du försöker inte gömma dig själv bakom glassiga stockholmsfester med de rätta människorna, dyra märkeskläder och annat tjusigt. du har något mycket bättre, du är ärlig, rak och genuin. för mig är du det bästa exemplet på en bra förebild för ja, hela mänskligheten. jag hoppas att du kan inse det.
stora kramar.
Jessica: tack min fina fina tös! Så himla glad jag blir när du säger så! Massa kärlek till dig
