Tangodramat
Vi satte oss ner och jag hamnade bredvid en polsk man som viftade med en solfjäder och sakta med sakta gick det upp för oss. Vi hade kommit in i deras tangomöte. Med rykande kaffe satt vi inklämda bland svettiga dansare i alla åldrar, kön och nationaliteter.
Rummet var trångt och alla möbler staplade på varandra och det andra rummet var uttömt på möbler. Där inne spelade en ensam gramofon eldig tango och över golvet stapplade nybörjare och de mer erfarna dansarna flög över golvet.
Vi var mitt i ett tangodrama. Det var som en film.
Efter kaffe och prat sa den mycket allvarliga mannen att vi borde komma tillbaka och dansa tango. Han tog min hand och bad mig följa hans rörelser med händerna. Knäpptyst gjorde han rörelser med sin hand, sen vände han om på klacken gick. Halvvägs in i dansens rum vände han sig och sa "det är passion, det är inte lätt men när man kan blir två kroppar en" och sen gick han. Och vi med.
Kanske vi var lite tangofrälsta.
Ah! Som en film, minsann. Ljuvligt och lika ljuvligt berättat! Tack för att du delar med dig.
tango är världens mest underbara pardans, tycker jag. när jag dansade tango för första gángen var det som en uppenbarelse. det var ett tag sedan jag dansade sist, men när jag flyttar ihop med min a sá ska vi gá en tangokurs. jag rekommenderar det varmt för er tvá. verkligen, frán hjärtat.
Ååååh så häftigt. Jag skulle vilja kunna dansa tango, det är så vackert.
Lovë
MOR
åååh, vet inte vad jag ska säga.....vilken fantastisk upplevelse!!
Anna: Tack! och nog var det som en film alltid!
Kram på dig
Mamma: kan du inte gå tangokurs med pappa?
Kram
Trollpia: Ja det var verkligen en annorlunda upplevelse.
kram på dig
jag dansade tango för typ 4 ár sedan. en kompis till mig som itne bodde i samma stad berättade, och jag kände att det ville jag ocksá kunna göra. sedan gick jag en nybörjar kurs under en hel helg, men min danspartner, nágon som jag inte kände värst bra men som ocksá hade nämnt att han hade lust att dansa, var urusel. ingen taktkänsla, stel i báda benen, och kemin mellan honom och mig passade inte. och det är det som är viktigast. att man känner sig trygg med varandra. efter det dansade jag itne pá ett halvt ár, och sedan blev jag ihop med en fin pojke som dansade tango. han bodde i en annan stad, men vi dansade varje gáng vi möttes, tyvärr blev det slut efter nágra mánader, och sedan dess har jag inte haft nágon att dansa med. eller jo, min a. ju, men vi har inte gátt en kurs ännu. men det ska vi göra när vi har flyttat ihop. att dansa tango med den man älskar är nog det bästa som finns. man kan flyga över dansgolvet, det är helt underbart. sá jag tycker ni borde gá dit igen och börja dansa. det är absolut värt pengarna!!
Kafé Tjärlek, månne? :)