Little peaché

Tidigare berättade jag om hur jag nu ser ljusare på mig själv efter en deppig tid. Anledningen till att jag är gladare är för att jag tvingar mig att vara det. Jag har dragit ner mig själv, ömkat mig själv och fyllt mig och min tid med negativa känslor. Jag har hela tiden sagt till mig själv att jag inte är bra som jag är, inte är snygg och att jag är dum.
Detta är inget jag sagt till mig själv dagligen men när stunder känts jobbiga så har jag gett vika för tvekan och självförakt istället för att kämpa emot med mod och positiv styrka.

Nu är jag trött på hela det här ledsamma levernet och har bestämt mig för att bli glad, stark och inte så jädrans känslig.
Idag kom mina tentaresultat och på den hiskeligt svåra tentan fick jag ett poäng från mellanbetyget, alltså blev det ett B (godkänt). Den gamla Frida hade nu blivit negativ och gnällt över hur dum jag är som inte fick alla rätt. Den nya Frida ser detta tentaresultat som något att vara stolt över. Dels att jag klarade en så svår tenta och dels att mitt resultat går åt rätt riktning.
På den andra tentan fick jag underkänt. Ett poäng från godkänt. Arg är jag för att jag måste göra omtenta, ledsen är jag för att jag är så dum och besviken är jag för att jag ju tyckte tentan var så lätt. Den gamla Frida hade nu gråtit och skämts och straffat mig själv för att jag inte gjorde bättre ifrån mig. Men den nya Frida hoppar upp i sadeln, sätter sig med skolböckerna (efter att top model kanada är slut) och pluggar järnet för att klämma ett Ba (väl godkänt).

Det jag menar är att det är ju solklart att mina resultat inte är så bra när det enda jag sänder ut är att jag inte ska klara det. Jag intalar mig själv hur svårt det är, hur dum jag är, hur mycket bättre alla andra är och att jag inte kommer klara det. Självklart klarar man ju inte det då. Nu ska jag läsa och intala mig själv att det är roligt men framförallt att jag kommer klara det. Jag ska klara det! För att jag vill! Och...för att det ska bli kul!

Den forna Frida är blott en skugga!