När hela världen ser på
Jag går alltid runt och tror att ingen gillar mig. Eller jag har börjat göra det på sistone. Någons skratt på bussen tror jag är riktat åt mig, någons snäsiga svar tror jag är ett tecken på att jag gjort något fel och någons samtalston kan få mig att tro att jag är ogillad.
Detta är olidligt frustrerande. För att varje dag gå och leta tecken på hur ogillad man är tar ju all energi istället för att jag går runt och fokuserar på dem som gillar mig.
"Men ingen gillar dig", säger en röst i mitt huvud.
För många år sen hade jag riktigt dåligt självförtroende och självkänsla och mådde ungefär som jag har börjat må på sistone. Så när jag läste böcker om självkänsla öppnades en helt ny värld för mig.
Känner ni ett behov av att bättra på er självkänsla?
Kanske jag borde börja med veckans själv-känsla-övning!
Så vi alla kan sluta vara paranoida, gråtiga tokstollar som tror att ingen gillar en!
Idag var det första manusläsningen för spexet och det känns roligt. Hoppas alla ni Stockholmsbor kommer och tittar!
Nu ska jag dricka te, bli en roligare flickvän, torka mina tårar och kolla lite top model med Dave. Kanske jag får muntra upp honom med en massage. Stackarn har nog träningsvärk efter att ha torkat tårar i en vecka!
En väldigt vanlig outfit idag. Jag orkar inte klä upp mig till tänderna var jäkla dag! =)
Sv: ja jag förstår att det måste vara skönt att ha något annat att göra också. Tycker det låter bra med självkänsel ökande övningar. Jag kan också behöva det vissa dagar. Har fått för mig att jag är egoistisk och ouppfostrad..vet inte varför..Du är fin oavsett om du klär upp dig eller inte sweet! Men jag älskar dina outfitbilder, även om du klär dig i sådant jag aldrig skulle våga! När du hör det där "Ingen gillar mig!" Så kan du tänka på en gravid pingla i Malmö som gör det!! Massa Krama Mad
Jag tycker om dig, d du skriver och din outfits, uppklädda och ouppklädda. dagens va faktiskt en cool kombination av feminint sött och lite rockigt med ballerinaskorna, jeansen å skinnjackan.
Hoppas att du blir uppåt i humöret snart, jag vet hur d känns jag hade en sån period i juli-augusti men har nog kommit ur d nu tack vare mitt nya jobb på en B Young butik.
Kram
Hallå, du har ju precis genomgått en stor förändring i livet, flytt och plugg och allt, alla förändringar gör ju att man blir lite extra skör (plus att hösten får en att bli lite melankolisk)....då ska man vara extra snäll mot sig själv! Gråta är bra, kramas också ;-)
men fabulösa kvinna! tvivla aldrig på ditt geni! du är briljant! och låt inga tråkiga jurister eller snorungar på bussen få dig att tro annat!
Jag känner absolut att jag behöver förbättra min självkänsla. Känner igen mig precis i det du skriver. Har behövt förbättra den länge men det är svårt att göra det själv.
Och jag måste hålla med Free Fashion Pia, när man gör så stora förändringar i sitt liv som du gjort på sista tiden så blir man lätt lite känslig. Tycker du är superstark som fixar flytten och ny utbildning och allt! Ta hand om dig ordentligt nu, och tack för en fin blogg :)
Känner igen allt det där både från tidig ungdom och senare. Gräsligt att leva med när det är som värst och man gör sig också lätt hopplös inför sina närmaste. Förstod om de kunde tröttna för vad hjälpte det om de sa att de uppskattade osv när man kunde presentera långa listor på vilka som tyckte mest illa om.
Men jag undrar ibland om inte alla de där självhjälpsböckerna och dyra föredragen där man får lyssna till artister och idrottsmän som stärkt sin självkänsla på en massa olika sätt verkligen är till riktigt bra hjälp i längden. Det är så himla mycket snack nu om hur alla ska stärka sin självkänsla. Unga tjejer måste trigga sig själva i att bli riktigt stora egon. Typ bara man lägger manken till så blir varenda fjortis en ny Blondinbella. Jag tycker det är lite läskigt! Och undrar om inte allt det där kan leda till att många mår ännu sämre. Om du förstår hur jag menar...
