Jag är inte riktigt på G
Jag är inte glad och det stör mig.
Var dag skriver jag att ni ska älska er som ni själva är och vara så lyckliga över att ni är just den ni är.
Men det känns så konstigt att skriva allt det när jag själv skäms över att jag inte längre kommer i några av mina byxor, att jag har dubbelhaka, att det hänger, putar och dallrar över allt.
Vare dag får jag fina kommentarer av er, vi snackar sjukt fina. Otroligt sällan får jag elaka kommentarer. Är det inte då bra konstigt att jag viftar bort snälla ord men suger mig fast vid de få elaka orden?
Jag vill inte må såhär. Jag vill slänga av mig offerkoftan och vara fabolous. Men satan vad det är svårt ibland.
Känner ni ibland såhär? Att ni inte räcker till, att ni är misslyckade, att ni inte är bra?
Vad dumt att man tänker så om sig själv egentligen!
Jag brukar alltid säga "den enda man MÅSTE leva resten av sitt liv med är sig själv, så lika bra att älska den personen då".
Idag hade jag iallafall en dag på stan med David idag. Vi köpte en underbar kaffeburk och en fin skål. Ni får se sen!
David köpte en fab tröja också. Allt på Stockholms Stadsmission.
Byxorna har jag lånat en gång och glömt kvar i min garderob. Hittade dem idag! =)
Väskan är en över 100 år gammal läkarväska köpt på loppis i Berlin
Det är rejält hög midja på "gubb-byxorna". Skärpet är relativt nytt och från UFF
En bad hairday löser man med torrschampoo och två hårklämmor. Voilá
Sen käkade vi thai och nu sitter jag framför Idol och surar
Peace out!
Jag tycker absolut att du ska skaka av dig neggotankarna och inse att du är skitsnygg och skitcool! Kram
Du ÄR fab, gumman!!
Inte så konstigt att det känns så ibland, nu när allt är nytt. Du kommer att få fina vänner, och jag ska visa dig värsta bästa ställena!
Vi kanske kan ta en fika på stan någon dag?
Jättesöt outfit!
Största kramen!
Alla har vi negativa tankar ibland, men försök att skaka dem av dig. Du är supersnygg och dessutom störtcool (jag vet urmossigt uttryck)! Vem vill se ut som en pinnsmal modell stöpt i samma form som "alla andra"? Du har en egen skön stil - gläd dig åt det och att du är flera gånger snyggare än de där klonerna!
Jag vill gärna känna att allt bara kan rinna av mig, men jag tror inte att nästan någon klarar av att stålsätta sig så i vårat samhälle som är proppat till bredden med normer. Jag kommer inte i några av mina kavajer efter sommaren och står i valet och kvalet om jag ska köpa en ny som jag kommer i eller om jag ska få frysa tills jag går ner i vikt. Det gör ont att känna att man är otillräcklig. Det är inte så konstigt med det. Och då är det inte heller så konstigt att man bara tar till sig de negativa kommentarerna heller. Det kommer att vända, det tror jag alldeles säkert. Jag tycker inte att du ska vara så hård mot dig själv för att du är deppad. Det är naturligt att man är det i bland. Då oc då får man på sig offerkoftan och har svårt att slänga av den. Men förr eller senare åker den av, allt kommer bli bra.
Men älskade vännen
Du är ju UNDERBAR
Alla har vi fuldagar, oavsett vikt, kön, längd, ålder, hår- eller hudfärg. Men visst tar man mest åt sig av det som är negativt om sig själv, och oftast är det ju sin egen neggiga röst man hör allra bäst. Man får säga åt sig själv att hålla käften helt enkelt och bara lyssna på andra som gillar en :-)
stockholm har en tendens att få en att känna sig minst i hela världen. helt ensam och bortglömd. hjälplös och värdelös. jag är rädd för att de känslorna ska krypa på mig närsom nu. nyinflyttad och vilsen som jag är.
om du vill så kan vi ta armkrok och vara lite vilsna och värdelösa tillsammans?! :)
Finns torrschampo fortfarande??? Jag trodde det försvann ur marknaden för så där 30 år sedan. Eller har du kommit över ett gammalt lager?
Dåliga dagar har vi alla. Min är inte lysande idag heller ska jag säga.
Det där med att känna sig ensam och vilsen på en plats även om allt borde vara så bra känner jag igen. Var utomlands en vår för länge sedan och livet borde leka och allt sånt men jag gick och sparkade i marken och förstod inte vad jag hade där att göra... Det gick över, men då hade jag redan dumt nog ändrat min hemresebiljett! Förstod inte alls när resdagen närmade sig vad jag skulle hem och göra tre veckor för tidigt.
Kanske är det så att dessa dåliga fula dagar är till för att vi ska uppskatta de bra dagarna desto mer? De där dagarna då vi känner oss underbara på alla sätt och allt är härligt som rosa fluff?
kram
Tro mig, jag känner igen mig i dina tankar. Det är så lätt att hamna i att man inte duger. Man är fet. Man är ful och misslyckad. Jag vet inte vad man gör åt det egentligen.. men på nåt sätt blir det ju alltid bättre. Man får försöka fokusera på det som är bra. Försöka komma ihåg att det finns människor som tycker om en för den man är. Att du är unik och det är nåt bra. Det är inte så spännande att vara som "alla andra". Du är snygg och klok!
Det är klart man känner sig sådär ibland, då är det bara att vara med människor man älskar, se en bra film, äta choklad, baka, gå ut i solen eller lyssna på bra musik. Det gör jag i alla fall! Och strunta i idioter med negativa kommentarer, klyshigt som det är, men de är inte värda den mödan man gör när man tänker på dom.
Och den första bilden på dig är helt fab! Älskar byxorna och det prickiga.
För att inte tala om väskan som jag glömde att nämna. Underbar!
Det är klart att det känns konstigt och annorlunda när du har lämnat ditt gamla liv och allt du känner till bakom dig. Tyvärr är det ju alldeles för lätt att grotta ner sig i sina egna eländiga tankar, men försök ta fasta på allt bra. Det kommer att ordna sig.
Förresten, den där fikan som du föreslog tycker jag är en utmärkt idé. Vad sägs om nästa vecka?
Håhå jaja vilket snyggo!
