Nu kanske ni tror jag är självgod
Om ett par på tv gör slut, tror jag att det är tecken på att jag och david inte är bra för varandra.
Så går jag runt i veckor och letar tecken på att vi inte bör vara ihop.
Om någon är otrevlig mot mig på tunnelbanan så tror jag att alla hatar mig.
Så med andra ord kan jag har perioder när jag är ledsen.
Vad jag ofta glömmer under mina deppiga tider är mina ljuvliga tider.
För jag tror, att eftersom jag blir med ledsen än "normalt" blir jag också lyckligare än "normalt".
Nu har jag ett happy flow.
Och det är så sjukt kul!
Detta händer:
* ingen på tv gör slut alltså är min och Davids relation inte i krigszonen.
* Jag har blivit erbjuden en arbetsintervju
* Jag har blivit tilfrågad om jag vill hoppa in och sjunga med en stor gospellkör under deras julkonserter
* För 2 sekunder sen blev jag uppringd och fick veta att jag är nominerad till att bli ordförande
för underhållningskommittén på skolan och således styrelsemedlem i juridiska föreningen!
Jag är inte självgod.
Istället är jag så jäkla bra på att trycka ner mig själv att jag blir lite överväldigad när så här många bra saker händer!
Och varför inte vara glad? varför inte vara stolt!
Varför inte sträcka på ryggen och våga säga till sig själv att man minsann nog är en helt ok, om inte grym, person!
Nu vill jag veta vad som hänt just dig som gjort dig stolt på sistone!
Om alla svarar på detta så sätter jag ihop ett inlägg, där alla är anonyma, som kan fungera som ett
inspirationskollage med ord.
Glädja andra, få din medmänniska att känna igen sig.
Vi lär varandra hur man älskar sig själv!
Hur låter det?
Nu vill jag veta... vad gjorde dig riktigt stolt på sistone?
Jag fick just idag beröm över ett jobb jag gjort åt en stylist
Det var mitt första så jag blev jätteglad Fick ett nytt att ta tag i nu
Riktigt stolt när jag kunde besinna mig och lägga fram saker sakligt trots att jag inte fick den reaktion som jag ville ha.
När man löser precis det där hopplösa dataproblemet som någon annan inte fixar. Eller som idag - fick vara med och korskoppla så nätuttag funkade. Fick allt på plats, och tror jag fick med allt i skallen. För hur länge? Kvittar just nu, jag klarade det!!! De kom in på nätverket och tom nätskrivaren fungerade!!! Och inte drog man ur någon kabel som INTE fick tas bort. Ja, vi tog bort några som inte användes också samtidigt. Men, ingen patient fick sina apparater nedmonterade ;) Alltid något!!!
Må så grankott... kramis, och så kom jag igenom ett träningspass, trots allt. Det mesta fungerade trots kass kropp... nu blir det vila, lite bloggande - som dyker upp, när? ;)
Jag äe superrädd för att prata inför folk, men jag har tagit mod till mig att anmäla mig till en kurs för sånna som är rädda och denna vecka gjorde två muntliga redovisningar. Båda gick superbra och jag fick tillockmed höra att det jag redovisade var genialiskt!
Har jobbat som timanställd på ett jobb från och till i tre år nu, men intensivt sen januari, dvs mer än heltid. Blev uppsagd av chefen för att jag ville ta ledigt lite nu när jag skulle starta på min usk utbildning (som jag ville ta för att kunna få fast jobb där jag var då). Men nu efter tre månader av att gå hemma och bara studera så ringde jag min chef, fick komma på möte med henne och gruppchefen och fick så mycket beröm så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. De var så glada att jag ringde, och visar att jag vill vara där. Har nu blivit lovad fastanställning efter min utbildning, och båda tyckte jag var väldigt modig som ringde upp chefen och bad om att få komma tillbaka. :) Glad är jag nu iaf! Och stolt över mig själv som aldrig vågar ringa någon sådär, att jag gjorde det.
Jag är stolt över att vara din mor! Jag är stolt över att vara din systers mor och jag är stolt över att jag har vänner som jag haft i 40 år och som fortfarande är vänner. Något som jag inte är stolt över men oerhört glad och tacksam för är att våra töser har fått våra värdegrunder och kunnat bli bra människor!
Kram
MOR
Jag är stolt över att bara kunna vara! Inte känna ngn press över att hålla igång samtal, fixa för alla så alla mår. Jag började jobba med mig själv (på riktigt) för 1 1/2 år sedan då jag insåg att jag ljög o fixa till saker för att de skulle låta bättre/vara bättre. Visst bryr jag mig och vill att folk ska må bra men det är inte min uppgift att lösa allt. Jag kan bara få vara och det är så skönt att veta. Ha ditt lyckorus och låt det vara längre än någonsin...
