Blog Awards
Och väl hemma var jag så jäkla ledsen och kände mig så sjukt utanför. Men idag när jag läst inlägg hos bloggare som var där så är det liknande åsikter på många håll och kanter.
Ebba och hennes skittidning Veckorevyn sa "att detta är för er. För att ni är så bra, intelligenta, snygga, framgångsrika...bla bla bla". Ingen stans kände vi vanliga oss speciella. De coola bloggarna gick modevisning, fick priser, delade ut priser, fotograferades och intervjuades. Vi andra, vi fick inte vara speciella och känna oss utvalda som faktiskt gick på denna gala. Nej vi var en utfyllnad, som skulle skrika när alla självklara valen vann.
Vi gick in bakom en känd bloggare som alla fotografer ville fota. "Ska du fota alla", sa en vakt. "Nej bara de viktiga"
Och alla vi oviktiga som också stod på en lista för första gången krossades nog lite.
Under prisutdelningen glömdes ett pris, i min mening det viktigaste. Den mest orginella bloggen. Så när prisutdelningen var över började publiken skrika så hönshjärnan Ebba rafsade ihop sina papper och skrattade generrat och läste då upp de nominerade men glömde bort att säga UnderbaraClara. Fatta sicken miss! Fatta så krossande för Clara!
Det enda underbara var när en bloggläsare, Jessica, kom fram till mig till mig. Det kändes så fint och hon sa så fina saker att jag blev alldeles gråtig på tunnelbanan hem när jag tänkte på det. Jag så inte på henne som ett fan utan som min fina medmänniska. Tyvärr kände jag mig en aning tillintetgjord när jag pratade med vissa bloggare. Jag trodde de skulle bli gladare över komplimanger men istället fick jag en annan känsla.
Men det kan ju också vara min skalle som spökar.
Iallafall så var Hanna Fridén som himla fin och trevlig. Men tyvärr kände jag mig heldum där med. Jag ville bara vara snäll men istället kändes det som om man var ett dumt fan.
Nej, denna Blog Awards, var en klubb för inbördes beundran. Den var dålig och illa planerad. Det enda positivt är att jag fick mig en jävla anamma känsla och nu ska jag bli bäst. Bannemej! =)
Nåt trevligt ur det negativa säg!
Här kommer lite mer kärlek från mig - såg dig på andra sidan lokalen och hade så gärna velat komma fram och ösa lovord över dig och din blogg. Men det var ju så SJUKT mycket folk.
Håller med om att de borde ha plåtat alla som kom dit. Så man verkligen kände sig som en vip-gäst och inte bara utfyllnad. Nu har jag väl inget stort behov av att hamna på bild i och för sig, men visst kändes det lite hårt att inte alla hårt arbetande bloggerskor fick lite cred och fick bli plåtade av en paparazzi...
Jag funderade länge och väl på om jag skulle åka till Sthlm och gå på galan, men bestämde mig för att inte göra det. Och nu är jag glad att jag inte gick!
Men vad hemsk din beskrivning låter! Jag blir så glad att jag inte gick, att jag inte tog ledigt från jobbet, betalade för dyra tågbiljetter, åkte iväg när min pojkvän äntligen kommer hem, betalade för hotellrum och klänning - allt detta för att bli osynlig och för att vara där som utfyllnad!
OM jag hade gått hade jag iaf kommit fram till dig, gett dig en bamsekram och berättat för dig hur grym du är!
kram
Hej och tack för att du kom! Vad ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg. Tanken med Blog Awards är verkligen inte en klubb för inbördes beundran, att det sedan är stora bloggar som vinner priser - ja, så är det helt enkelt när folket får bestämma och rösta. Men jag hoppades att vi även skulle kunna bjuda alla gäster på en härlig fest och erbjuda en mötesplats för alla bloggare. Det var därför vi hade slitit som djur med att få ihop bra goodiebags, ordna med mat, dryck, musik, efterfest, rosa matta, tävlingar, bloggdatorer på plats osv... För att alla skulle känna sig speciella och utvalda. Trevlig helg! /Ebba
Låter inte som en den trevliga kväll det skulle vara! En liten tröst kan väl iaf. Vara att du är en orginela bloggare, med din egen stil! Fortsätt så tjejen och din klänning är så SNYGG!!
Har läst samma typ av inlägg hos flera bloggare. Trist att det var så dåligt ordnat.
Har en liten fundering om en känd bloggerska...
Du som var på festen kan väl kolla in hos mig och kommentera. Vad tror du...? ;)
Förresten hittade jag din blogg precis idag (alltid kul att hitta nytt) och nu ska jag läsa vidare.
Trevlig fredag/helg!
nämen vad tråkigt det låter!
Tjejen, du var så snygg igår och jag kunde inte låta bli att gå fram till dig och säga hur bra du är. Jag kände mig utvald av att bara få inbjudan och tog med systerdotter som tyckte det var så spännande. Sen är det klart så att media bara är nyfikna på alla dom kända inte oss små. Men du, vår tid kommer! Hoppas vi ses snart igen!
Nu var inte jag bjuden Jag är väl för gammal men om jag varit det hade jag sett fram emot att tala om hur BRA du är och fin
du är speciell för mig iallafall! en långt-ifrån-norr-beundrare! och jag är en minst lika bra beundrare som ebba von sydow, jag lovar. :D
Oh, vad tråkigt det var att läsa att du kände som du gjorde. Men starkt av dig att säga det rakt ut! Krya på dig nu så du kommer igen med starkare krafter! Go girl!
Senaste inlägget, det från kl 19:30:17, är från mig undertecknad nu. :)
Blir också lite ledsen när jag läser dina ord där; jag var där, jag var en av de nominerade och jag hade en liknande känsla. Jag förstår att VR hade gjort ett hästjobb för att ordna allt, men väl där blev det lite, lite "platt fall" även för en luttrad ötant som jag. Självklart är alla lika speciella, underbara och vackra en sån kväll. Ett av mina mål som bloggare har varit att få framför allt yngre tjejer att tro på sig själva och att försöka bidra med lite livserfarenhet. Trots det senare blev jag faktiskt lite påverkad när kategorin jag var nominerad i blev uppropad och jag inte fick några applåder, medans den vinnande bloggen drog ner massor. Sånt känns, även om man som jag är lite äldre än medlet där igår. Kanske hade alla vi i "utfyllnaden" mått lite bättre om eventet hade fokuserat lite mer på just nätverkning och att trycka på hur viktigt det är att bönor stöder andra bönor. Alldeles för lite sådant generellt - inte specifikt på VR:s Blog Awards. Även om jag inte känner dig kan jag inte tänka mig att inte du också skulle vara just som jag skriver överst. Och jag är säker på att du var hur fin som helst där igår! Hoppas att du kryar på dig snabbt och att du får en massa självförtroende nu av alla ovan fina kommentarer:-) Även jag var en sjukling igår och gick hem med en hel del feber. En kram från en medböna här.
Jag kan hålle med dig lite faktiskt, även om jag tyckte att det hela var spännande och konstigt, jag har aldrig varit med om något liknande tidigare.
Åh jag ville gå fram och hälsa på dig, men jag är som vanligt lite blyg, den enda bloggerska jag riktigt hälsade på var UnderbaraClara...Vad fin du var föresten, väldigt charleston inspirerat!
Ha det så bra fina du!
Du har beskrivit det hela sjukt bra! Jag håller med! Det borde kunna göras bättre!
Men samtidigt, jag blev några gånger under kvällen lite sur på allt gnäll jag hörde, man får inte roligare än man gör sig. Men så hade jag inga stora förväntningar och blev därför inte besviken heller. Sort of. Ett fegt skydd i tillvaron kanske.
Jag säger som jag skrivit på min blogg: Fram för fler sammankomster av det mer avslappnade slaget. Utan goodiebags och coolhets-hets. Såna man drar ihop själv lite mer spontant.
Hej:) Va du på bloggawards igår? Eller jag kanske redan har frågat dig? :)
starkt av dig att skriva om det här. du är min idol.
kram!
Vad fantastiskt fint du skriver. Och du var så underbar att träffa. Så härlig och sprudlande. Ni var båda två så sympatiska att man helst hade suttit med er hela kvällen. Tack för att du kom fram :)
Kram
Vilken tur för mig att jag väldigt få läsare av min blogg, för tänk om jag hade haft fler och hamnat där i Sthlm och varit olycklig... Grattis till de 22 åren och ha ett gott nytt år.
Vad ledsen jag blev av att läsa ditt inlägg, själv var det så långt man kan komma från min egen kväll.
Jag träffade massor av nya människor, fick inpsiration och allting var som en dröm. Helt obeskrivligt. Men jag antar att alla tycker olika och det blir vad man gör det till.
Nej jag tyckte att det var så roligt att du kom fram. Däremot blev jag väldigt generad för att du var så snäll och jag visste knappt vart jag skulle vända mig. Du var så härlig och självklar och jag kände bara att det hade behövts fler som du på det där stiffa stället...men jag är ledsen om det inte riktigt kom fram när vi var där.
Kram i alla fall
Åh vad roligt! JA det måste vi göra. Skicka ett mail när du någongång kommer hit så tar vi en dejt.
Kram
Usch ja, jag kände likadant, fast jag kände mig ful också. Det var faktiskt en av de sämsta kvällarna jag har haft på länge.
och så står man där och bara vill sjunka genom jorden...
Inser nu att jag inte var ensam. Inte jag som var konstig.
Aldrig mer för min del!
