Little peaché

Vad är manligt? Vad är att vara man?
Stora muskler, en mörk röst, yvigt hår på bröstet och eller kanske en fotbollsfantast?
Eller är det manligt när någon är en riktigt karl? Någon som kan skruva upp hyllor, borra väggar och rensa avlopp?
Är en riktigt man han som vägrar städa, tvätta, diska och laga mat för det är kvinnogöra.
Eller den riktiga mannen kanske är han som dunkar sitt fruntimmer i elementet för att sen gråta tillbaka hennes förlåtande.

Jag vet vad en riktig man är, för mig. En riktig man är precis som David.
Om han är i ett sällskap med okända människor och någon pratar nedvärderande om kvinnor ställer han sig upp och gör sin röst hörd. Står på kvinnornas sida och tolerar inte någon form av förtryck. Han tolererar inga sexistiska skämt eller berättelser.

David lyssnar alltid på mig och inga problem är för små. Vissa problem förstår han inte, för han är inte tjej men då ger han sig fanken på att han ska förstå ändå.
Han köper bindor och tamponger och kan glatt ropa genom ica "att nu har de äntligen fått in dina favvisbindor, de där stora med vingarna". Han oroar sig inte över några nattliga läckage.
På samma sätt som han är totalt omedveten om uruvida mina ben är rakade eller inte, för han kunde inte bry sig mindre.
Aldrig tycker han att jag någonsin är okvinnlig.

Han är klok och eftertänksam och hjälper mig alltid där hemma. Men rensa avlopp måste vi slåss om att göra. Förloraren får stå med klädnypa på nosen inne i badrummet.

Han vågar vara sig själv. Han lånar mina jackor och t-shirtar och sjalar, vågar prova olika frisyrer och tycker det är spännande när jag vill göra ansiktsbehandling på honom. Han står för det han tycker och är alltid på min sida. Även i stunder när det kan tänkas vara svårt för honom är valet självklart för min Dave. Hans tös kommer alltid först.

En riktig man är som min David. En riktig man är en människa som inte låter sig styras av stereotypiska könsnormer. En riktig man är den person som vågar vara just den mar är. Då är man en riktig man... om det är det man vill vara. För vissa män vill ha klänning och det tycker jag är precis lika underbart. Lika underbart som när min karl ilskt muttrar samtidigt som han med nedsänkta axlar sätter klädnypan på snoken och beger sig mot badrummet.

Med vad är då en riktig kvinna? Vad tycker du?

Det är fler och fler kändisar som går ut med att de är nykterister. Enligt undersökningar så är det även allt fler och fler unga som inte dricker och inga besked kan göra mig mer glad. För dagens alkoholvanor är skrämmande. Det är mer än regel än undantag att folk gör sin sexdebut under berusning, att tunnelbanan är nedkräkt på lördagkvällar än tisdagseftermiddagar och att storstäders helgbruncher senareläggs för att folk ska hinna sova ruset av sig.

Våren har kommit till stan och folk firar det med kall öl i solen, rosévin på balkonger och somriga drinkar på uteserveringar. Och en kall öl är kanske trevligt men det stannar sällan vid en. Det rör sig snarare om fyra. Och det gör mig rädd. När folk får reda på att jag inte dricker sägar majoriteten att det är så himla "strongt jobbat" själv hade de aldrig klarat det. Vad betyder det? Att alla jag pratar med har alkoholproblem? Nej, en del har det med största säkerhet, men alla de andra lever i ett samhälle där discokvällar förknippas med fyllor, där första dejten blir bra mycket enklare om man tar den kvällstid med öl handen än dagtid med en take away latte. Folk är så vana vid tryggheten och säkerheten som alkohol bibringar att de helt enkelt är rädda för att vara utan det.

Folk firar med alkohol, folk dricker när de är nere, folk dricker för att koppla av, folk dricker för att peppa igång sig, folk dricker för att varma ner och folk dricker för sällskaps skull. Listan är oändlig. Det finns nämligen, enligt vårt samhälle idag, inga stunder då en kall öl eller ett somrigt glas rosé inte är perfekt.

Alkohol romantiseras. Människor som hatar rödvin dricker det ändå när de är deppiga. För då är det ju precis som en fransk film. Folk som blir illamående av tequilashottar gör det ändå. För de är ju så kul. Folk som inte gillar öl dricker det ändå. För att de är ju rockigt med öl.

Nej, folk dricker som fan och beter sig som svin och jag är så otroligt glad att vi börjar se en ny trend. Unga som senarelägger sin alkoholdebut och vuxna, såväl som unga, som tar totalt avstånd. Det glädjer mig för de människorna får, precis som jag, möjligheten att upptäcka en helt ny värld. En glasklar värld där det aldrig går att gömma sig bakom något eller dränka sina bekymmer.

En glasklar värld där man tvingas vara sig själv och på så sätt lär sig mycket om sig själv. Man växer och närmar sig ett alldeles otroligt äkta och fint liv.

Igår skrev jag om galna människor som var blodtörstig jakt efter Matthew Williams kläder. Det fick mig att tänka. För många av dessa människor som köar i timmar har kläder som sin största passion och sin enda hobby. Deras längtan, nedräknande av dagar och timslånga köande är ingen skillnad från när jag 14 år gammal köade timmtal för att stå längst fram på Håkan Hellström konsert. Eller när jag köade 8 timmar på att stå längst fram på Coldplay. Deras köande är ingen skillnad från när Sagan om Ringen fantaster sover i en vecka utanför SF:s biografer.

Deras genuina passion är inget som man ska se ner på. Man ska inte fnysa åt "dessa hysteriska tjejer som skubbar jobbet för att köpa en sketen klänning". För om detta är deras riktiga passion och hobby så ska väl deras entusiasm tas på lika stort allvar som en cigarrsamlande gubbe som väntar i veckor och sen skubbar jobbet för att få vara den som hämtar ut den första lådan cigarrer. Eller den bilentuasiast som spenderar alla sina pengar på att köpa gamla reservdelar för att rusta upp en gammal raggarbil.

Däremot kan man kanske tycka att de tjejer, ganska ointresserade faktiskt, som dras med i hetsen är lite tillgjorda. De som är måttligt intresserad, måttligt roade och i ärligaste laget inte heller har någon riktigt aning om vem denna Matthew Williams är. Att de springer runt på H&M och skriker som hysteriska Backstreet Boys fans är för mig synnerligen märkligt. För det är bara töntigt. Det är liksom som att säga att man är Håkan Hellströms största fan för att sen börja sjunga på hans bästa låt någonsin, den som handlar om en liten fågel blå. Det är ju faktiskt också ganska töntigt.

Med detta vill jag väl mest ha sagt att folk fnyser vitt och brett och människorna som köar utanför H&M, men ibland ska man kanske inte fnysa åt dem alls. Kanske man ska se den äkta passionen i vissa och de andra, de man tycker är lite tillgjorda, de kan man tycka är tillgjorda på sin insida. Man behöver inte fnysa åt dem så att de ser. Det är kanske lätt att dras med i den hysteriska stämningen där på H&M. För alla kan vi dras med. Lite som när jag drogs med i den ambitiösa juridikstämningen och högt och tydligt förklarade att Leif Pagrotsky är min favoritadvokat. Då var det många som skrattade, fast de flesta på insidan, för de insåg att jag bara drogs med. Och att jag sa fel.

Idag såg jag en tjej på min skola med en massa exklusiva H&M-kassar.
Ja ni vet nog alla vilken känd designers grejor hon köpt.
Hon hade bland annat köpt den riktigt fina kuvertväskan så jag sa till henne att den var ännu finare på riktigt.
Vi började prata om dagens hysteriska upplevelse, som jag då inte upplevde men jag har ju hört hur det brukar gå till.
Människor blir som hyenor som skriker, rivs, klöser, springer och sliter i kläderna.
Hon berättade att hennes bästa vän hade fått sin tand utslagen.
En kvinna hade slitit till sig ett bälte i en sådan fart att metallspännet smällde vännen över munnen och hela tanden flög ut.

Asså, folk e idioter! Visst att kläder är vissa människors passion men att göra varandra illa i jakten på ett sketet H&M plagg.

Jag blir bara lack!

Jag har på sistone känt ett stort sug på att bli mer händig. Jag vill lära mig en massa saker i hemmet. Allt ifrån att borra till att baka nyttigt bröd. Jag vill plantera och inreda vår balkong till fulländande och jag vill lära mig allt om blommor.
Jag vill lära mig virka och sticka (någon som vill lära mig över lite kaffe och kaka) och jag vill lära mig att rengöra avlopp.

Jag vill helt enkelt bli mer händig. Jag vill bli en stark kvinna som tål starka vindar kring knuten.
Jag vill bara utvecklas. Lära mig mer om mig och om annat.

Att på utvecklas och varje dag försöka vara den bästa Frida är verkligen en stor drivkraft i mig.

Jag har påbörjat mitt nya händiga liv iallafall.

Iallafall om du bor i Afghanistan.

Afghanistans president Hamid Karzat har undertecknat en lag som innebär att kvinnor varken får lämna huset, söka jobb eller läkarvård utan sin makes tillåtelse. Lagen kommer även innebära att våldtäkt blir legaliserat eftersom sex inom hemmet alltid kommer betraktas som frivilligt även om det inte är det. Kvinnan måste alltid ställa upp på sex om mannen vill det.

Vem vill leva i en sådan här värld? Man kan ju fråga sig varför vissa städer, länder kultur och ledare tycks sträva bakåt istället för framåt.

Afghanistan har varit medlemmar i FN sen 1946 och har ratificerat kvinnokonventionen, som skapades för att eliminera diskriminering mot kvinnor. Det är både sorgligt och skrämmande att en land strider mot en konvention de själva godkänt och skrivit under. Det ska bli spännande att se hur FN agerar och reagerar på det här.

Så där ja, då har Ipred-lagen trätt i kraft och svenskarna har nu med hjärtat i halsgropen slutat ladda ner.
Jävligt harigt alltså! Att fildela var ju precis lika olagligt innan som efter Ipred-lagen. Den enda skillnaden är att innan kunde enbart åklagare och polis få information om ip-adresser. Den nya lagen ger nu domstol jurisdiktion, alltså juridisk befogenhet att utöva rättsskipning, att genom inkommen anmälan ge företag tillåtelse att ta del av ip-adresser.

Alltså är det ingen skillnad i olagligheten i självafildelningen. Vad som däremot är en aning obehagligt är att staten ger icke juridiska och polisiära organ rätten att agera storebror och konstapel. I min mening är det inte upp till ett skivbolag att utkräva sin rättigheter direkt från mig. Genom ett sådant system blir en domstol på lång sikt både onödig och oanvändbar.
En demokrati utmärks bland annat av en rättssäker rättstat, att vi har en opartisk och oavhängig domstol som betraktar allas likhet inför lagen.
När juridiska personer och egna rättssubjekt har möjlighet att utöva, om än i liten skala, rättskipning strider det mot allt som jag anser är en demokratisk stat.
Det står i våra grundlagar att alla ska rätt till fritt informationsflöde och att samhället ska öppna upp för diskussion.

Men å andra sidan står det även i grundlagen att en upphovsman, en konstnär, fotograf etc, skall ha rätt till frukten av sin konst och sitt arbete.
Att fildela är att stjäla, men i såfall skulle väldigt många i Sverige idag stjäla.
Kanske det är som vissa säger att vi måste hitta nya vägar. Att man kan skydda upphovsrätter på andra sätt än genom just att man måste köpa filmer och cd-skivor. Sen jag fick Spotify har jag inte laddat ner en endaste låt. Det säger ju en hel del om hur effektivt Spotify har varit och vilken ny väg den banade.

Men vad är värst?
En rättstat som blir mer osäker eller upphovsmän som inte respekteras och som inte får betalt för sitt arbete?