Little peaché

Fina hundmodebloggen utmanade mig

1. Hur länge har du bloggat?
Sen 12 april i år. Sen har jag haft två andra bloggar tidigare. En 2004 och en 2007.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?
Några stack ut men de flesta var mainstream, så jag kände att jag skulle kunna göra samma sak som de andra, men lite bättre. Men jag läste många bloggar och tyckte att bloggande verkade superskoj.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
UnderbaraClara & Stylebytes
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Jag visste vart jag var på väg men var nog lite trevande. Nu vågar jag skriva mer om mina personliga åsikter och jag gillar att röra runt i grytan lite.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
15-20 st kanske
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
De flesta är modebloggar men nästan ingen blogg är 100% nischad. Folk svävar gärna ut och blir personliga, men det är det jag gillar med dem!
7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Blondinbella
8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Get nanoismed
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De tycker att det är jätteroligt och att jag är superduktig!
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Oh ja, couldn't be more real =)
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag vill gärna vara privat. Jag skäms inte en sekund för den jag är. Glada inlägg likväl som tårfyllda ynkliga inlägg är jag. Argsinta inlägg med oigenomtänkta meningar är också jag. Och jag hoppas att mina läsare läser min blogg för att jag är jag. För tyvärr kan jag inte vara någon annan.
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Jag bloggar sällan om mina vänner och min familj, för jag vill inte att de ska behöva figurera på en blogg om de inte vill. Jag frågar alltid iförväg om jag får ha med en bild eller citat. Jag bloggar aldrig om saker som kanske är trendigt att gilla men som jag ogillar. Jag ljuger inte. Och jag säger inte att jag gillar nått särskilt för att man borde gilla det.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Lika mycket få som att ge bekräftelse. Min blogg handlar om min kärlek till andra människor, men kvinnor framförallt. Jag har gråtit framför spegeln i allt för många år och nu vill jag få andra att sluta gråta. Om jag säger att du är vacker så menar jag det och när du säger att jag är vacker tror jag också att du menar det. Vi bekräftar varandra och det är det som är det fina i den här lilla bloggen.
 14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Till en viss del. För en blogg är trots allt ord som läser i sin egen ton, snabbhet och tolkar som man vill. I verkligeheten är jag mycket spralligare, skrikigare, mer högljud och gapig än vad orden i bloggen kanske visar.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Ja, flera stycken, och ännu fler är på gång! Jag har försökt möta alla med öppna armar och jag har bara positivt att säga.
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Absolut. Jag kan bli otroligt stressad av bloggen. Och nedstämd om det känns som att ingen läser och ingen berörs och ingen kommenterar. Men å andra sidan blir jag jäkligt glad oftast. Men är man så känslig som jag är lite farligt att blogga så personligt som jag gör, för vissa dar blir jäkligt deppiga.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?
Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Efter en kommentar från Blondinbella sköts min besöksstatistik i taket och en del pantade asholes följde med. Jag försökte att skita i kommentarerna men jag blev lite knäckt. Men jag var snabbt back on track. Ofta blir jag jäkligt ledsen och arg när jag läser kommentarer hos andra. Kommentarer som är så fyllda med hat och vidrigheter att jag får alldeles ont i magen.
18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar? Nej, jag står för det jag säger och gör. Och gör jag fel ber jag om ursäkt. Jag är jag och det kvittar att jag poserat i 50-tals underkläder i den här bloggen, det kvittar att jag kritiserat män och det kvittar att jag öppet skriver min vikt. Väljer en arbetsgivare bort mig för dem anledningarna kan ha gå fuck himself. Man kan inte gå runt och ångra sig hela livet. Jag får lätt ångest, men denna bloggen ska inte ge mig det. För jag är så stolt över vad jag åstadkommit.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Stress, stress och mera stress
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då? Who knows what lies ahead in the future?. Jag hoppas att världen fått upp ögonen för mig och att jag är banbrytande genom att göra det helt ok att dels vara värdig med storlek 40 och dels att man kan få lov att säga "I'm fierce, I'm fabolous and I fucking love myself!"
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Åh ja! Vi är folkets röst och det är den största rösten!
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Otroligt mycket! Jag älskar den här lilla bloggen! Jag är så glad att mina ord har gjort skillnad för andra tjejer och killar, på samma sätt som andras bloggar gjort skillnad hos mig. Jag har fått kontakt med underbara personer genom bloggen. Och eftersom David (min kille) tar de flesta av mina bilder är det vårt gemensamma projekt på nått sätt. Och det känns himla fint!
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta vad bloggläsandet betytt för dig?
Jag får dagligen inspiration och utlopp för olika känslor. Ibland får jag även ont i hjärtat för att det finns vissa läsare som jag så gärna vill bli bästis med!
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
NEJ! Jag vill att ni ALLA gör den! NU!

Massa kärlek på er!
//Little Peaché

I sin blogg har Stina ofta undersökningar och den senaste har handlat om alkoholvanor.
Just dagens alkoholvanor såväl som dagens inställning till droger är ett ämne jag länge velat skriva om i bloggen och det är ett ämne jag ofta pratar om. Jag är sen 14 månader tillbaka nykterist och det är ett ställningstagande som väcker mycket blandade känslor i människorna runt omkring mig.
Vissa beundrar mig och säger ”wow, om ändå jag klarade det!”. En mening som är så otroligt sorglig för det är bara människor med ett osunt förhållande till alkohol som räds tanken av en vit månad. Vissa himlar med ögonen och säger ”äh ta en sup så blir allt bra” vilket är respektlöst och jävligt töntigt. För en sup till gör ingenting bra. Jag trodde en gång i tiden att en sup till gjorde saker lite bättre men det gjorde allt bra mycket värre. Den sista kategorin människor är de som med kuvad blick tyst berättar ”att jo jag har nog lite problem med spriten”. Deras förtroende är fint men det finns tyvärr ingenting jag kan göra.
För faktum är att alkoholism är idag ett utbrett problem bland alla kön, alla åldrar och alla slags typer av individer. Jag upplever att ytterst få människor går ut och dricker 1 öl på förfesten och 1 öl på discot för att sen dricka vatten eller läsk. Snarare är det så att halva nöjet med festandet är att bli asplakat. Skämtsamt pratar folk om sina ”sjuka bakfyllor”, ”Shit vad pinsamt jag var igår”-minnen och i tysthet oroar de sig över slagsmål, otrohet och klamydia.
Alkohol är en drog. Skillnaden är att alkohol är lagligt. Andra droger är inte lagliga men framförallt är de farliga. Och jag är så jäkla trött på denna drogliberalism som finns i dagens samhälle. ”Vadå en joint är ju inte värre än ett glas vin”. ”Äh vadå lite koks, jag snortar bara någon gång då och då, fan jag har ett stressigt jobb”. ”Äh en E tablett är inte farlig, men blir bara kärleksfull”.
Ni kanske tror att det är människor i såkallade dåliga sällskap som säger så här? Då har ni fel! Detta är människor som på alla håll och plan är fantastiska, fina och rara människor, men deras drogliberalism gör tyvärr att jag vägrar umgås med dem. För droger är inte ok, det är farligt och det kan i för vissa leda raka världen in i ett fruktansvärt missbruk. Som ibland slutar med döden.
Jag säger inte att alla ska vara nykterister. Men jag säger att alla borde vara emot droger och alla borde dricka med måtta. En bakfylla är ett tecken på att kroppen är skadad, en minneslucka är kroppen som säger att den blev alldeles för förgiftad och en fylla gör dig inte gladare, roligare eller trevligare. Du kanske tror det, men jag är nykter varje dag, varje helg, varje natt och dag och ser er som är fulla. Ni är varken snygga, roliga, trevliga eller charmiga. Ni är svettiga, fumliga, klumpiga, illaluktande och jag kan fortsätta listan i oändligheter.

Drick med måtta och gör dig själv en tjänst!

VECKANS TO-DO LIST

Mån: fixa nytt pass, studentleg och plugga och sen träna gym
Tis: lektion i rättsteknik och köprätt
Ons: Plugga
Tors:Lektion och middag med Daves syrra och hennes man
Fre: Föreläsning studeteknik/studenthälsa. Vintagemässan
Lör: Vintage mässan och födelsedagsmiddag
Sön: Spexträning

Så det är blandat skola, plugg, fixar grejor, träning och kul.

Det är viktigt att hitta en bra balans på vad man vil, måste och bör göra. Men man ska vara försiktigt så man inte tar sig vatten över huvudet för annars blir det lätt "Fröken Duktig" syndromet och det mår ingen bra av.

Vad innehåller er vecka?

Om någon säger någonting dumt blir man ledsen. Men om någon säger att jag gjort någonting dumt blir jag dubbelt så ledsen. Jag är alltid redo att anklaga mig själv. "Vad gör jag fel?", "Vad gör alla andra som jag inte lärt mig göra?" och framförallt "Varför är jag sämre än andra?".
Jag går alltid runt och tror att ingen gillar mig. Eller jag har börjat göra det på sistone. Någons skratt på bussen tror jag är riktat åt mig, någons snäsiga svar tror jag är ett tecken på att jag gjort något fel och någons samtalston kan få mig att tro att jag är ogillad.
Detta är olidligt frustrerande. För att varje dag gå och leta tecken på hur ogillad man är tar ju all energi istället för att jag går runt och fokuserar på dem som gillar mig.
"Men ingen gillar dig", säger en röst i mitt huvud.
För många år sen hade jag riktigt dåligt självförtroende och självkänsla och mådde ungefär som jag har börjat må på sistone. Så när jag läste böcker om självkänsla öppnades en helt ny värld för mig.
Känner ni ett behov av att bättra på er självkänsla?
Kanske jag borde börja med veckans själv-känsla-övning!

Så vi alla kan sluta vara paranoida, gråtiga tokstollar som tror att ingen gillar en!

Idag var det första manusläsningen för spexet och det känns roligt. Hoppas alla ni Stockholmsbor kommer och tittar!
Nu ska jag dricka te, bli en roligare flickvän, torka mina tårar och kolla lite top model med Dave. Kanske jag får muntra upp honom med en massage. Stackarn har nog träningsvärk efter att ha torkat tårar i en vecka!

Härom veckan läste jag om Hanna som var med om att en okänd man onanerade på henne i tunnelbanan. Det har fått mig att med andan i halsen hela tiden känna efter om någon på tunnelbanan trycker sig lite konstigt mot mig eller låter lite konstigt.

Anna Hibbs skrev idag ett inlägg.
Hennes liv är tydligen kaotiskt och jobbigt och känslorna tar för stor plats.
Så hon önskar att hon kunde få vara en heroinist som levde nerdrogad varje dag.
Och jag blev så ledsen och arg.
För heroinister har inte kul liv, de är inte glada för att de har en sinnesrubbande drog i sitt liv.
Heroinister har ett sju jäkla hemskt liv.
Några av mina bästa vänner är idag nyktra narkomaner. Drogfria sen 10 år tillbaka. Och historierna från deras missbrukande liv får allt hår på min kropp att resa sig. Deras liv var fruktansvärt. Ångesten de somnade med varje kväll och vaknade med var dag gjorde dessa individer till olyckliga, hjälplösa och desperata människor.
De är tacksamma för att de idag har någonstans att bo, de är tacksamma för att idag ha kunnat hitta en partner som är "vanlig" och älskar dem för precis den de är. De är tacksamma idag för att de kan äta sig mätta. Och de är tacksamma idag för att de lever livet som en levande och inte som en levande död.

Jag hoppas Anna skrev detta pga av oförstånd och att hon inte tänkte sig för. Men faktum är ändå att man måste tänka sig för.

För min åsikt kan skjuta en pil rätt in i någon annans hjärta.
Och den pilen kan sitta i länge och svida i 1 dag, 1 månad eller flera år.

Hanna Reuterwall skrev i sin blogg om en synnerligen uppretande och fruktansvärd och kräkig upplevelse som hon var med om. En okänd man stod bakom henne i tunnelbanan, det var trångt, varmt och mycket folk. Ett tu tre kände hon våt varm sörja på sin vad.
Äcklet runkade av på henne, mitt på dagen, bland massa människor, inne i tunnelbanan.
Jag började gråta när jag läste detta, för det är så jävla hemskt!
Jag blir så arg att jag till och med nu sitter med tårarna i ögonen!
Fy fan för detta! Fy fan för ett samhälle som ser ut på detta sättet! Fy fan för att människor tar sig sådana här friheter.

Tyvärr... men fy fan för män!

En kommentar som kommer reta upp många av er. Jag vet! Men jag kan inte ljuga! Dag in och dag ut kämpar jag med min åsikt "jag hatar alla män". Jag letar kontinuerligt och ihärdigt efter tecken, män och upplevelser som ska slå mig på fingrarna och få mig att förstå att det är inget fel på män utan det är något fel på människor. Men jag är ledsen. Jag är slagen. Jag har förlorat. Jag har gett upp min kamp. För varje dag gör en människa med snopp mig besviken.

Och jag står fast vid min åsikt om att det är något med mannen som inte går ihop med mig.


Så tyvärr...men fy fan för män!

Här satt jag i soffan, smuttande på te och med lite choklad och så utanför fönstret ser jag den mest fantastiska regnbåge jag sett i mitt liv.
Sen tar jag tre alldeles fantastiska bilder på denna makalösa regnbåde. Efteråt, när regnbågshelvetet är borta inser jag att det inte var något minneskort i kameran!
Fuck vad sur man blir!

Så idag är det fredag!
Vad ska ni göra ikväll? Berätta! Kanske ni inspirerar mig till att hitta på något!