Om man var rik och hade ett stort hem så hade man kunnat ha de mest utsökta möblerna.
Men efter flera timmars gående upp och ner längs gångar höll jag på att dö av fotont.
Då sa David "kom vi går på vernissage". "Är det långt" frågade jag.
Då David sa att det minsann inte var långt och gå bestämde jag mig för att följa med.
Sen gick vi halva jäkla Stockholm runt, jag i klackskor som var dyblöta och endast en skinnjacka och frös som en hund gjorde jag. Jag var arg som ett bi!
Vernissagen handlade ironiskt nog om att hitta sitt livs kärlek.
Jag var mest sur och tyckte David var min livs fiende.
Men när jag äntligen fick komma hem, till värme, te och fotmassage blev jag glad igen.
Om några dagar har jag och David var sambos i ett år.
Men det får bli ett annat inlägg.
Outfitbild kommer senare
Mamma
Du är rolig du! Vet du att vi ses på valentin-dagen.
Puss
MOR
Mamma
Vet du, jag har fått en hälsning från Gathie på hennes sida, tänk ifall hon blir världskänd.... tanken är svindlande
puss puss
MOR
Jenny
Haha "jag tyckte han var mitt livs fiende". Kul skrivet, men så kan man känna ibland, det är ju en fin linje mellan kärlek och hat sägs det ;-)
anna
möbelmässa det lät kul!
ha en bra helg!
jane
Hoppas du får en trevlig kväll:)
Little Peaché
Jenny: Fast med det sagt så måste jag påpeka att det verkligen inte finns något hat mot David! Jag är ju kär i honom! =)
6